
Tre svenskar har dödats i kriget i Libanon / Svenskiranier tycker olika om vapenvilan / Myndigheter ger inte tillräckligt bra språkstöd / Marjut ser tranorna dansa: De skriker av glädje
Loading summary
A
Radio Sweden på lätt svenska Med Anna Jonasson och Jenny Pejler Torsdag den 9 april Tre svenskar dödades i kriget i Libanon för en månad sedan. Det bekräftar Utrikesdepartementet. De tre svenska medborgarna dödades i ett israeliskt flyganfall mot södra Libanon den 6 mars, enligt tidningen The National. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard skriver att hennes tankar går till deras nära och kära. Trots vapenvilan mellan USA och Iran fortsätter Israel att attackera Libanon i kriget i Mellanöstern.
USA och Iran har kommit överens om en två veckor lång vapenvila. Nyheten har fått blandade reaktioner bland iranier i Sverige. Saga Alavi kom till Sverige från Iran 2013. Hon är, som de flesta Ekot och Radio Sweden pratat med, emot regimen i Iran. Nu känner hon både glädje och oro, säger hon.
Samtidigt är man orolig, men samtidigt är man glad att ens land har blivit attackerat. För vi vet inte hur vi kan bli av med den här hemska regimen som vi har där. Saeed Kadem Hosseini har släkt och vänner i Iran. De tror att kriget kan leda till en förändring i landet, säger han till P4 Kalmar. Därför är de oroliga över att kriget ska ta slut, även om ingen tycker om krig, säger han.
Ja, det är klart. De tycker inte om krig. Ingen som tycker om kriget, men på annat sätt. De tycker att kriget kan hjälpa på så sätt att ändra regimen. Ferezhteh Ahmadi har varit emot kriget från början.
Hon blev lättad när hon hörde om vapenvilan. Att döda ledare och attackera ett land militärt leder inte till demokrati. Zozan Fatti är med i Kurdistans demokratiska parti. Hon tror inte att vapenvilan betyder att det blir fred. Regimen är svagare nu, men faran för det iranska folket är inte över, säger hon.
Idag är Iran otroligt försvagat, men ett försvagat Iran är inte ett ofarligt Iran. Tvärtom. När regimen pressas hårdare blir den oftast ännu farligare. Och särskilt för oss kurder och andra grupper i regionen.
Många som är dåliga på svenska riskerar att missförstå beslut från myndigheter. Det kan påverka deras ekonomi. Trifacire är expert i pensioner på försäkringsbolaget Säkra. Hon säger att många inte vet vad som gäller. De förstår inte besluten och kan missa viktig information.
Man vet inte vad som gäller. Man missar viktiga datum och man tolkar besluten fel. Riksrevisionen är en myndighet som kontrollerar hur staten och myndigheter använder sina pengar. De har undersökt vad olika myndigheter gör för att hjälpa personer som inte förstår svenska så bra. I sin rapport kommer de fram till att många personer inte förstår de beslut som fattas om dem.
och myndigheterna gör inte tillräckligt för att hjälpa till. Fatma har bott länge i Sverige och talar bra svenska. Ändå missförstod hon ett beslut om bostadstillägg. Fem år senare förstod hon att hon hade kunnat få bidraget varje månad. Hon skäms över att behöva få hjälp av sina barn för att förstå.
Alltså, din stolthet försvinner där att man behöver ropa efter barnen. Nu kan jag inte svenska. Khadija har bott i Sverige i sju år. Hon talar inte så bra svenska och behöver hjälp varje gång det kommer ett brev från en myndighet. Allra svårast att förstå är breven från Pensionsmyndigheten, tycker hon.
Jag kan inte förstå. Men min man han hjälper mig. Han är duktig. Han har bott här i många år i Sverige. Sonila Ilinemi är chef på Pensionsmyndigheten.
Hon säger att myndigheten har medarbetare som pratar flera språk. Men de översätter inte beslut och brev som skickas ut. Vi översätter inte utgående handlingar. Pensionsexperten Trifa Shire tycker att myndigheterna borde översätta besluten. Det skulle vara bättre för alla, säger hon.
Om besluten översattes och kommunikationen blev tydligare så skulle både individen och myndigheterna vinna på det här.
Nu på våren samlas tusentals tranor vid Hornborgasjön utanför Falköping. Turister kommer dit för att titta på de stora fåglarna och höra dem skrika.
Tranorna lever i varmare länder under vintern. Varje år i mars och april kommer de tillbaka till Sverige och landar vid Hornborgasjön för att äta och vila innan de flyger vidare. Marjut Sylvesten har kommit till Hornborgasjön för att se tranorna. Hon säger till P4 Skaraborg att hon tycker att det låter som att de skriker av glädje.
De här tranorna, de dansar, de sjunger, de skriker av glädje. Jag känner en otrolig vördnad. Hon har kört till sjön i sin husbil för att uppleva de tusentals tranorna på nära håll. Hon gick upp tidigt på morgonen och drack en kopp kaffe och tittade på fåglarna. Hon säger att fåglarna lyckas flyga långt och ta sig vidare.
Hon är imponerad av dem och tänker att de kan inspirera människor. Det finns någonting inbyggt i de här tranorna och då tänker jag kanske lite grann att det ligger mycket inbyggt i oss också. Vi vet hur vi ska ta oss vidare för varje dag. Det gäller att vara positiv.
Main Theme:
This episode covers recent international news affecting Sweden, perspectives among Swedish Iranians on the Middle East conflict, challenges for non-native Swedish speakers dealing with official communications, and a cultural feature on the annual arrival of cranes at Hornborgasjön. The episode is hosted by Anna Jonasson and Jenny Pejler.
[00:08–01:20]
[01:20–03:41]
[03:41–06:36]
[06:47–08:20]
This episode balances urgent international affairs with practical domestic challenges in Sweden and a touch of springtime wonder. It gives voice to Iranians in Sweden with nuanced perspectives on the war and peace process, highlights systemic hurdles faced by immigrants interacting with authorities, and ends with admiration for nature’s resilience—a metaphor for hope and perseverance.