Hej kära läsare

Vaknade upp tidigt och kände inspiration för att skriva igen. Så härligt och det är skälet till att du läser det här. Det som fick det att pirra till i maggropen var en krokig rygg, en frysbox och några hallon. Små vardagsögonblick – men de fick mig att upptäcka något viktigt om hur lätttriggade vi är.

För samma trigger kan dra dig neråt eller lyfta dig uppåt och häromdagen fick jag uppleva båda – inom loppet av några minuter. Får för mig att det kan ge också dig något på djupet så scrolla ner, läs och fundera – och få något mångfalt värt några minuters läsning.

Ditt liv är ett Mästerverk,

Anders Haglund

Nothing found.

Veckans citat

”Även om du är på helt rätt spår,
så blir du överkörd om du bara sitter där.”

- Will Rogers

Är du lättriggad?

En tanke som gjorde skillnad på riktigt slog mig häromdagen. Hamnade bakom en äldre dam med krokig rygg på väg in att hämta en varukorg på ICA. Hennes fart var ju inte den högsta och jag fick liksom fastna i steget för att inte gå in i henne. Lätt att bli lite irriterad. Eller få en känsla av obehag inför åldrandet när tankar som ”det är verkligen inte roligt att bli gammal” eller ”vilken skröplig kärring” ofrivilligt poppar upp i huvudet.

Men skälet att jag tar upp det här är att nu hände något annat. Jag kände hur jag sträckte på ryggen, drog tillbaka axlarna och höll huvudet lite högre. Tog ett lite extra djupt, skönt andetag och tackade henne tyst för påminnelsen. Medvetenheten och känslan av tacksamhet höll i sig i flera minuter efteråt. Tills jag skulle öppna en frysbox för att hämta upp några paket hallon. Det smärtar till i min skadade handled och jag påminns om jag inte ens kunnat hålla i en golfklubba på ett par veckor. Humöret dyker neråt mot samma temperatur som det är i frysen när tankar på att man kanske aldrig kommer att kunna spela igen isar till i sinnet.

Innan hallonen landar i korgen inser jag att jag om tjugo år förmodligen skulle ge vad som helst för att må som jag gör just nu. Tacksamhetskänslan tillbaka och var kvar genom kassan. På vägen ut med en halvtung kasse i vardera handen ser jag den gamla damen igen. Hon står krökt i självscanningen. Jag rätar på ryggen, och drar bak axlarna och ler lite medan jag bär kassarna till bilen.