Hej kära läsare

Så har inspirationen att skriva ännu en gång dykt upp. En härlig känsla, men med tanke på hur sällan det blivit under det här året kanske det är dags att anamma William Faulkners strategi. För när han fick frågan om han skrev från inspiration eller disciplin svarade han: Jag skriver bara när inspirationen slår till. Lyckligtvis så slår den till kl. 09.00 varje morgon när jag sätter mig vid skrivmaskinen.

Lite kul citat, men det ligger en hel de sanning i det. För det är ju först när vi bestämmer oss för att få till något som något händer. Eller som jag uttryckt det på några föreläsningar: Ingenting händer om inte du händer. Något som jag nu hoppas att fem minuters läsning av coachbrevet kan hjälpa dig med…

Ditt liv är ett Mästerverk,

Anders Haglund

Nothing found.

Veckans citat

”Framgång är att vara exalterad över att gå till jobbet och lika exalterad över att komma hem.”

- Will Rogers

Är du en hjälte eller ett offer?

Vet inte om du har funderat på det här, men vi lever alla i en film. Inte den på bioduken eller skärmen, utan den som ständigt spelas upp mellan våra öron. Gjord av våra tankar spelas den upp på en annorlunda skärm – den som är gjord av vårt eget medvetande. Där är vi alltid huvudpersonen. En självklar mittpunkt i vårt personliga universum. Frågan är bara — spelar du hjälte eller offer i din egen film?

För ingen vill ju ta på sig att vara skurken. Om vi trots allt blir framställda som om vi vore på fel sida försöker vi snabbt skriva om manuset:
– Antingen som hjälten som ”hade goda skäl”, ”gjorde vårt bästa” eller ”hade goda intentioner”.
– Eller som offret där vi säger: ”Det var inte mitt fel. Jag kunde inte hjälpa det. Det berodde på omständigheterna, de andra, min chef, mina gener…”

Det mänskliga psyket verkar ha en märklig inbyggd mekanism som gör att när hjälterollen inte längre känns möjlig tar vi istället snabbt på oss offerrollen. Ganska logiskt när vi inser att det skyddar oss från att behöva möta tanken på oss själva som skurkar eller mindre bra personer.